Hejhopp.
Det är Torsdag, en sån där lagomt vanlig dag på jobbet. Fast jag börjar undra om det egentligen finns några dagar som är vanliga på det här stället.
Det är snart 4 månader sedan jag flyttade hit till Tumba, jag flyttade från parkernas stad Enköping till betongblocket Tumba.
Ibland kan jag verkligen fundera på varför? Är det för tonåringarna som sätter upp små lappar på mitt kontor om hur underbara vi är som tillsammans hjälps åt med ungdomsarbetet? Eller är det för min egen våghalsighet att hela tiden söka nya utmaningar, att hela tiden låta mig bli utamanad av Gud?
Jag vet faktiskt inte, kombinationen är rätt fin faktiskt. Även om jag ibland blir så trött på allt att jag bara gråter så fortsätter jag att återkomma till tanken att det här, det är Guds plan för mitt liv.
Och visst hatar jag det här mer än pesten ibland, när man gör fel och folk gnäller för att man inte jobbar tillräckligt fort, men jag tror jag lär mig något utav att faktiskt vara här.
Så, i helgen blir det konferens, en chans för mig att möta Gud, att tillbringa tid inför Herren och bli påfylld med undervisning och förbön.
I nästa vecka är det inspirationsdagar för ungdomsledare i landet och det känns gott att få möta likasinnade och inse att jag inte står själv inför alla problem.
/M
